Förmögenhets-tillståndet är i detta län beroende af mera olikartade och omvexlande förhållanden, än kanske i någon annan del af riket. Närheten till hufvudstaden, och läget kring stora landsvägar framkallar i en del af de mellersta och södra orterna många omständigheter, som annorstädes åtminstone blott sällsynt eller i mindre mån ega rum. All egendom ombyter der tidt och ofta egare; både jordegendom och hvad till yrkena hör, besittes mestadels af s. k. ståndspersoner, föröfrigt af alla samhällsklasser, såsom adel, borgare och andra. Den lätta afsättningen för alla produkter å ena sidan, och naturens skönhet å den andra, hvaraf under sommaren talrika hyresgäster utlockas, göra äfven den minsta jordlapp eller boningshus dyrbara och användbara för dem också, som fordra lifvets beqvämligheter. Ingenstädes är all slags jordnäring, å bättre och sämre jord, så högt uppdrifven, och med så mycken omvårdnad skött, och stadens fabriksrörelse har i ej ringa mån sin lokal inom landets område. Vid kungliga slott, vid befästade orter samt tull och lotsplatser, hafva uppstått en stad och flera med städer eller köpingar i betydenhet täflande ställen, i hvilka stadslifvet med dess mångfaldiga försörjningsmedel återkommer. Tyvärr har taflan äfven sin mörka sida, som redan är antydd: att det egentliga arbetet, särdeles å landet, skötes af personer i andras tjenst, och på vilkor, som ej rätt betrygga hvarken välstånd eller hälsa, särdeles under inflytande af den kostsamma lyx, och det för själ och kropp dödande sedeförderf, som från hufvudstaden hit långt mera än till andra orter sprider sig. Ej blott ur besittande rätten är allmogen till stor del förträngd; svårigheten för de tjenande att berga sig med sina tillgångar, svårigheten för gift folk att få tjenst, och den ringa vård de gifta kunna gifva åt sina barn, hota med ett vexande missförhållande mellan dem som ega allt eller något, och dem som ega intet; äfven sjelfva folknumern måste genom ständig inflyttning från andra orter hållas vid makt. Den allmoge som sköter sitt eget jordbruk, åsidosätter det blott alltför mycket för det lättare försörjningsmedel, som skjutsen å landsvägen erbjuder, eller för körslor till hufvudstaden. Detta allt eger särdeles rum i Lofö, Bromma, Solna, Danderyd, Lidingö, Bränkyrka med flera socknar närmast kring Stockholm. Danderyd kunde år 1832 ej uppsätta en enda antaglig beväringsyngling. Äfven i öfriga delar af Färentuna, Sollentuna, Danderyds, Svartlösa och andra härader kännas dylika verkningar af hufvudstadens närhet. De aflägsnare förete större öfverensstämmelse med andra trakter af riket; men bero dock, i afseende på välmågan, af sig emellan olikartade förhållanden. Erlinghundra fögderi, hufvudsakligen en sädes-ort, och en af de bättre i Upland, vinner eller förlorar på vexlande sädespriser, och lider hårdt af tillfälliga missvexter, såsom 1841, 44, 45; kustorterna i allmänhet hafva af sådant mindre känning, i det de hafva andra yrken jemte åkerbruket, såsom fiske, hvilket dock i sednare tider aftagit, skogsbruk som ock hotas af minskning i följd af för högt uppdrifven förbrukning, samt sjöfart och skeppsbyggeri, hvilka för en del orter synas vara i tilltagande; i de nordligaste häraderna åter är en betydlig del af jordegendomen i få personers besittning, och fästad vid ett bergsbruk af högt värde för fabrikaternas godhet och anseende, och af stor vigt för den oafbrutna sysselsättning och bergning, som det i och för sig, och genom de binäringar det underhåller, äfven gifver åt de arbetande klasserna. Städerna slutligen hafva varit och äro på en låg ståndpunkt af välmåga och rörelse, mestadels ur stånd att, ens med afseende på handeln med egna omgifningar, täfla med hufvudstaden, och måste i jordbruk söka en ersättning för hvad som brister i stadsmannanäringar; de hafva också, alla sex tillsammans, ej så stor folkmängd, som t. ex. Upsala ensamt, ej så hög taxering som Upsala läns förnämsta jernbruk.
Dels i följd af nämda starka omsättning af all egendom nära hufvudstaden, dels af länets betydliga utsträckning, förekomma här ansenliga årliga förändringar i besittningstillståndet, öfverhufvud här som på de flesta andra orter, till fördel för ofrälse ståndspersonsklassen, i mindre mån för allmogen. Under åren 1841-45 hade adelns fasta egendom genom köp och salu minskats med p. m. 85,000 R:drs värde årligen, ofrälse ståndspersoners hade ökats med 68,000 R:dr, allmogens med 17,000 årligen. Beviljade inteckningars belopp hade hos alla stånd alltjemnt vida öfverstigit de dödades. Utmätningsvis försåld egendom hade i värde förhållit sig till den frivilligt afyttrade som 1 till 34 à 35.
År 1845 innehade 156 personer af adel inom detta län tillsammans 1,029 4/5 mantal; blott 1 egde under 1/8 mantal, 33 mellan 10 och 50 hvar. Bönder; 3,933 personer, innehade 1,554 3/5 mantal, och det så att 364 egde mindre än 1/8 mantal hvar, 3,340 hade mellan 1/8 och 1, blott 1 öfver 10 mantal. Andra samhällsmedlemmar, 334 personer, egde 492 1/2 mantal, hvaraf 3 hade mellan 10 och 35 hvar. Till 575 sterbhus hörde nära 409 mantal, till 13 bolag 128 1/4 af 188 Boställsinnehafvare besutos 180 1/4 mantal, af 2,493 arrendatorer eller brukare 1,561 1/5. Efter taxering egde adeln 6,500,000 R:drs värde i jord, 690,000 i bergverk, 91,000 i stadsegendom. Prester hade i all egendom af nämda slag till 60,000 R:drs värde; borgare hade nära 1,500,000 i jord å landet, och 340,000 i stadsegendom; ofrälse bruksegare 80,000 R:dr, på tre händer; bönder 7,114,000 R:dr, hvaraf 5 hade 50 till 100,000 hvar, och en 125,000; öfriga samhällsklasser egde nära 2,700,000, hvaraf 2 personer tillsammans 313,000. Oskiftade sterbhus egde till 280,000 R:drs värde jordbruk, 1,876,000 i bergsbruk, 30,000 i stadsegendom; bolag egde 298,000 i jordbruk, 74 4,000 i bergsbruk. Boställens värde uppgingo till 885,000 R:dr å landet, nära 23,000 i städerna; af arrendatorer eller brukare innehades till 1,036,000 R:drs taxering. Embets- och tjenstemän, 301 civile, 71 militära och 214 ecklesiastike, voro taxerade för lön eller pension till ett sammanräknadt belopp af 269,000 R:dr, eller p. m. 443 för person; 517 näringsidkare voro taxerade för en behållen inkomst af 48,500 R:dr, eller 93 R:dr p. m. för person. I anseende till all slags egendoms å landet samtliga uppskattningsvärde var länet år 1842 det tredje i ordningen af alla i riket, i anseende till skatternas belopp det fjerde; med hänsyn till städerna innehade det blott 18:de och 19:de rummen.
De några gånger nämda missvexterna af år 1844 och 1845, den förra förorsakad af ihållande nederbörd, den sednare af torka, gjorde för tillfället betydlig rubbning, om ej just i samhällsklassernas besittningsförhållanden i jemförelse med hvarandra, dock i allas, och särdeles allmogens, välstånd, genom felslagna skördar, tvungen nedsättning i brukningsmedel, och minskad arbetsförtjenst; allt, som ock antydt är, mest på slättbygden, minst i skärgården. Både statsverket och enskildta personer, mest i andra orter, måste till förebyggande af hungersnöd, bispringa med gåfvor, eller lån, eller beredande af nya arbetsföretag. Staten försköt sammanlagdt 305,130 3/4 R:dr, att återbetalas vid uppbördsstämmorna 1846, 7 och 8, till 1/3 hvardera gången; äfven andra allmänna låne-utvägar anlitades, såsom Rikets ständers banko-diskont-verk; enskildta gåfvor uppgingo till 54,223 1/3 R:dr. Lyckligtvis hafva de följande åren lemnat bättre äringar, de högt uppdrifna spanmålspriserna hafva åter nedgått till vanliga belopp, de för tillfället nedtryckta arbetslönerna hafva stigit till 28 à 40 sk. som förr för karldagsverke om sommaren, 12 à 16 för en qvinnas, och 1/3 eller hälften lägre om vintern. Likaledes har det under tiden ökade antalet af utmätningar åter aftagit; och äfven skiftesverket, hvilket här som allestädes visar hufvudsakligen goda verkningar till lifvande af omtanka och arbetsflit, men under några år, i följd af minskade tillgångar, fått stå tillbaka, har återtagit sin förra gång, alltmera erkändt till sin nytta, äfven af allmogen 5).
5) Under åren 1843-47 skiftades 270 mantal, hvarvid delades 8,687 tunnland åker, 11,651 tunnland äng, 43,834 tunnland afrösningsmark, hvarjemte blifvit upptagna delnings-linier och rågångar, samt verkställda stängsel- och vägdelningar, till en längd af 4,948,270 alnar.
