Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 105. Utö kapellsocken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
324
mot viss afgift, till de bruksegare, som hemtade malmen, och arrenderades
snart ut, med rättigheten att upphära besagda afgift. Från 1678
var Assessor Tilas arrendator, fick närmare bestämda vilkor, sedan kronan
1683 indragit hela verket till sig, men kunde ej vidblifva detsamma.
Från 1692 sköttes det för kronans räkning, men blott till 1699, derpå
åter genom arrendator, tidtals af Tilas’ slägt, tills M. Wefverstedt,
som från bokhållare blifvit inspektor, derpå arrendator, slutligen efter
Ryska härjningen, på 15 frihetsår öfvertog och iståndsatte grufvorna.
Under tiden köpte han småningom hela ön, och löste frälseegarne från
all rätt till grufvorna. År 1740 blef hans son egare till alltsammans,
på 1/8 när, derpå Stjernheim, som 1754 köpte äfven nämda 1/8 slutligen
Reutersköld från 1770. I långliga tider hade bruksegare tvistat
med verkets innehafvare om afgifter och öfriga vilkor, från 1745 fördes
process härom till 1803, och under tiden erbjöds af egarne hela egendomen
till inlösen. Denna gick slutligen för sig, och grufvorna med
Edesnäs säteri, underlydande 5 3/4 m. inom socknen, samt Träma qvarn,
2 båtar af tills. 26 /100 läster, 1/2 m. i Ornö, vidare Ålö, Rånö och
Nåttarö i Ösmo m. m., allt tillsammans af o. 90,000 R:drs taxeringsvärde,
tillhöra nu ett bolag af bruksegare i flera nästgränsande provinser.
De förnämsta grufvorna äro: Nyköpings- eller Compagnie-, eller
Storgrufvan, bearbetad kanske från början af bruksegare i Södermanland,
ödelagd 1677 för tilltagande svårighet af vattenuppfordring, åter
upptagen 1725-32, o. 1752 genom sammanbrytning förenad med de
nästliggande Bonde- och Pompgrufvorna, sedermera alltjemnt bearbetad,
från 1838 medanvändning af ångmachin för uppfordring af malm och
vatten, har öfver 100 famnars djup, och flera småningom tillkomna orter,
af hvilka en del ännu begagnas; Finngrufvan, med Wippgrufvan
och östra Bränningen, upptagen af Finska bruksegare, ödelagd i sednare
hälften af 1600-talet, såsom mindre gifvande, åter bearbetad från
1710 till 1719, och från 1778 till 1809, då kriget gjorde minskning
afsättningen, upptagen 1818 och försedd med ångmachin, är nu nyligen
åter kommen i hvila; Långgrufvan med Vestra Bråttet, mellan de två
föregående, och lika gammal med dem, tidigare ödelagd, återupptagen
1677, å nyo ödelagd 1715, och derpå tidtals utan framgång försökt;
Östra Bråttgrufvan, begagnad 1695-1713; Spensgrufvan, bearbetad
1716-19, 1721-33, och 1776; Ribbingsgrufvan, arbetad 1729-46;
Liljebergs grufvor, delvis återupptagna från 1771, ödelagda 1778;
Bergmästaregrufvan, begagnad 1772-74; Upsalagrufvan, af okänd ålder
och öden; Silfvergrufvan, kanske en af de äldsta, m. fl. Storgrufvan
bearbetas nu ensam; dess malm är ock den bästa och rikaste. Till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
