Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 105. Utö kapellsocken - Gimmersundet - Nåttarö - Rånö - Utö - Ålö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
322
hafvet i öster och söder, består af Utön, en knapp mil lång från
nordost till sydvest, ungefär 1/8 mil bred i norra hälften, nära
1/2 i den södra; samt en mängd smärre öar och skär, åt vester
och åt öster; i visst afseende höra äfven hit de bortom
Gimmersundet i sydvest belägna Ålö, Rånö och Nåttarö (se
Ösmo socken). Utön består hufvudsakligen af en bergås, af
högst 80 till 90 fots höjd, strykande utefter öns hela längd,
och några mindre åsar, mest i jemnbredd med denna, samt
deremellan liggande dalar och slätter, upptagna till åker och
äng, eller bevuxna med löfskog, och nyttjade till betesmark.
Åsarne bära barrskog; jordmånen är nästan öfverallt sand, här
och der blandad med svartmylla. Insjöar och betydliga vattendrag
saknas, blott källor gifva sött vatten, men mineralhaltigt,
och en källa vid Edesnäs till sådan halt, att den begagnas
såsom hälsokälla; den är dock föga besökt, i anseende
till öns ringa befolkning och från andra orter afskiljda läge.
Om klimatet är här särskildt anmärkt, hvad som förr i detta
afseende är nämdt om skärgården, att den har sednare båda
somrar och höstar än fasta landet, i anseende till hafvets sednare
isläggning, som å Mysingen vanligen inträffar först i Januari,
och dess likaledes sednare islossning, eller den lösa
isens långvariga kringdrifvande, samt att både köld och värma
äro mera tempererade, och att dimma och töcken ofta länge
nog hålla landet insvept. Näringar äro åker- och ängsbruk,
med cirkulation å den jord, som år lagd under eget bruk vid
Utö grufbolags egande hemman; vidare skogsbruk, ehuru ej
tillräckligt för ortens eget behof, i anseende till den starka
åtgången vid den förnämsta af socknens näringar, som är
jernmalmsbrytning; vidare fiske, alltmera aftagande, och skälfångst,
samt sjöfart med 3 båtar; i fisket deltaga Dalaröboar. Hemmantalet
är 7 förm., alla frälse, och tillhörande grufbolaget; dertill
komma sjelfva grufvorna med åtföljande anläggningar och lägenheter.
Hela fastighetsvärdet för år 1848 var 79,350 R:dr.
Folkmängden år 1815 var 435, år 1840: 743 på 156 hus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
